Springtajm!

Den här synen möttes jag av när jag skulle söva Tvååringen i vagnen på baksidan:

Vilket vårtecken! Iofs är ju inte snödroppar kända för att nödvändigtvis vänta på våren och värmen. Men ändå! Jag kände mig lite vårpirrig i magen iaf. Att sambon och Treåringen just drog iväg för att åka skridskor grusar ju vårkänslorna liiite granna, men det försöker jag ignorera.

Däremot känns det inte direkt som så pass mycket vår att barnen kan slänga mössorna åt skogen och ta fram kepsarna, som jag såg på ett par ungar igår när jag var på väg till träningen. En var helt utan mössa och två av de andra hade kepsar. Öh? Där gick jag med min stora tjocka mössa och frös! Solen var totalt frånvarande och det var väl si så där 5 minusgrader ute och blåsigt. Barnen hade dessutom gympaskor på fötterna och vanliga luvjackor istället för täckjackor. Nja, riktigt så varmt är det väl inte än. Tanten i mig pockar på uppmärksamhet och jag tänker tankar som "vad har de för föräldrar?!" och biter mig i tungan för att inte slänga ur mig en eller annan kommentar. Ja ja, jag ska sköta mig själv så sköter deras föräldrar (inte) dem...

35 är väl ingen ålder? Varför börjar jag då redan känna mig som en kärring?!