Den opraktiska modern

Jag måste vara den som är minst praktiskt inriktad vad gäller mina inköp. Jag köper kläder till barnen i överflöd. Jag undrar hur många långärmade t-shirts Treåringen har, till exempel. Behöver man si så där 30 stycken i en och samma storlek? Knappast troligt. Och Ettåringen - känns det befogat att köpa klänning nummer 42 och 43? Tja... hm... hmmm... ja, nä, NEJ. Faktiskt inte. Om jag ska tänka praktiskt. Och logiskt.

Så kommer vi till mig själv. Jag har dille på att köpa billiga toppar och olika typer av överdelar från Vero Moda. Dessutom har jag fått för mig att jag behöver cirka 20 par jeans. I ungefär samma färg. Och modell. Det heter "jag provar mig fram till den ultimata modellen". Eller "jag försöker hitta exakt rätt par jeans som döljer att jag är mag- och stjärtmuskelbefriad".

Hursomhaver. Billiga toppar och det absolut perfekta paret jeans - användbara förvisso, men onödiga. Vad som däremot vore ganska nödvändigt är en vinterjacka som inte rymmer två Träsktanter. En som inte är avsedd för en gravidmage à la vecka 40 inklusive vattenansamlingar utan dess like. Jo, jag köpte en sån där ullaktig sak som jag kan strutta runt i klackskor och se viktig ut i. Hur ofta jag struttar runt så? Öh... jo, ok - tillräckligt ofta, eftersom jag måste se till att använda den. Men det mer praktiska vore ju naturligtvis en sportig, varm och PRAKTISK jacka, som man kan ha när man ska leka i snön med barnen och så vidare.

Men icke. En ullkappa blev det. Och nu nyligast en midjekort "skinnjacka" från H&M. Den kommer ju väl till pass...

Så till nästa sak jag tydligen inte kan lägga ner pengar på. En vettig väska. Av typen träningsväska eller weekendväska. Något att packa saker i när jag ska iväg någonstans! Men nä... dumt att köpa saker man faktiskt har användning för. Så jag packar i mina plastkassar (men jag är noga med att välja snygga plastkassar) eller lånar Tioåringens avlagda rygga. Den är svart och har en stor döskalle på sig. "Pirates of the Caribbean" står det visst också. Den passar ju ypperligt på en snart 35-åring... Så jag får gå där på väg till gymmet (därav jackan och ryggan) och låtsas att jag faktiskt diggar hårdrock skitmycket och därför tycker att en rygga med en blaffig dödskalle på "äger". Samtidigt som jag går och intalar mig att jag bor i en liten stad och de flesta borde ju veta att det döljer sig en något mindre Träsktant under den där gigantiska jackan... Och att alla förstår att jag planerar att köpa en snyggare vinterjacka som faktiskt är så där mammapraktisk och bra som den borde vara. Sån där som alla andra mammor har. De som, jag intalar mig, åker till fjällen varje år och svischar nerför slalombackar, och därför har en massa snygga vinterkläder som ligger och skräpar hemma.

Oroande nog är jag mer bekymrad över folks åsikt om mitt utseende än det praktiska i att ha en jacka som passar och en väska som faktiskt är min. Är det verkligen 35 år jag ska fylla??