Senil

Jag ska ta mig en snabb kopp kaffe innan dagens möte. Jag har hela tiden glömt bort att detta möte ska äga rum. Jag har funderat, med en väldigt trevlig känsla i magen, vad jag ska hitta på en dag som denna. Jag gjorde upp en ganska långtgående plan med träning, kanske en lunch på stan med någon och ditt och datt. Men nej. Det var ju det där mötet. Tio minuter senare var jag där igen. Jag kanske skulle ta och hjälpa sambon att måla? Kanske jag skulle ta den där hyllan som ska målas som ingen riktigt tycker att den har tid med? Men nej. Det var ju det där förbaskade mötet. Så där har jag hållt på. Hela tiden!

Det lustiga är att det här mötet har funnits i mina tankar i flera veckor. Ångesttankar. Jag var nämligen tvungen att förbereda och kolla upp saker. Jobbigt. Så jag har tänkt och tänkt och tänkt. Hela tiden kommit ihåg alldeles för väl att jag ska gå på ett möte tisdagen den tolfte januari.

Ändock! Frågan är om man ska bli orolig eller om man ska skratta? Nu är jag i alla fall iordninggjord och ska snart bege mig iväg till mötet. Jag kanske kan släppa oron då?