En gång i tiden var jag inte alls den här ytliga, skämtsamma människan. Den som bara skriver om små lustiga barnakommentarer eller innehållslöst blaj. En gång i tiden var allt jag kunde plita ner tungt, svart och så ångestfyllt att jag darrade och frös när jag skrev. Nu är det väl inte direkt den typen av inlägg jag vill skriva. När jag skrev merparten av det där mörka var det i ett slutet forum, där jag visste vilka som skulle läsa. Det är inte direkt något jag vill dela med mig av här.
Men ändå. Vart tog den där sidan av mig vägen? För den är verkligen puts väck! Eller åtminstone begravd på ett väldigt effektivt sätt. Jag kan inte trolla fram den hur jag än beter mig. För faktiskt - jag har försökt. Jag har satt mig ner och försökt framkalla någon form av smärta inombords - och den finns ju där, så klart - men jag kan inte sätta ord på den alls. Inte som förr i tiden.
Jag undrar om det är ett sätt att skydda mig själv? Att nu har jag så fullt upp med familjebestyr att jag inte har varken energi eller tid att älta i smärta och tunga tankar. Missförstå mig rätt, jag vill inte sitta och älta. Det är inte det jag är ute efter. Men jag tappade ett helt språk när jag begravde allt! Jag kan inte hitta tillbaka till de där orden och uttrycken, och av någon anledning känner jag ett behov av att göra det. Kanske för att föräldraledigheten är slut, hjärnans semester är slut. Det är dags att ta tag i mitt liv och hitta tillbaka till vem JAG är och vad JAG vill. Det känns som att min personlighet har tappat allt djup, och sån är inte jag. Det är sådana här gången jag önskar att jag kunde gå tillbaka och läsa allt det gamla. Men se, det går inte! Klantigt av mig, och taskigt av någon annan. Allt det jag skrev är borta. En sladd drogs ur utan förvarning och alla mina ångestfyllda rader gick upp i rök.
Tänk att det kan svida fortfarande, så många år senare...
Men nej, jag ska inte fylla denna blogg med smärta och ångest. Det är inte alls det jag menar. För den här bloggen kommer fortsätta vara glättig och ytlig. Like it or not.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar