The Boss!

Nu har jag träffat Bruce! Eller ja, sett honom i alla fall. Det var inte den bästa Bruce-konserten i världshistorien, men bäst eller inte - Bruce är ändå Bruce -han kan inte göra dåligt ifrån sig. Så det var absolut en sevärd konsert som man bör ha lite ångest över att ha missat. Och det fanns definitivt höjdpunkter då jag bara stod och fånlog och tänkte lite så där fjortisaktig (en sida Herr S har en förmåga att ta fram hos mig) att jag ville skrika "I love you!". Men sånt gör ju bara fjortisar. Och jag är ju fjorton - plus tjugo, så då får man bara tänka sånt. Och fånle.

För en gång skull hade jag ståplats och fick hoppa och studsa, skrika ordentligt, vifta med armar och slå näven i luften till "Badlands" och "Born to run". För sånt får man göra oavsett ålder. När man står i klungan. Och så fick jag vifta så där med händerna som man gör när man är för gammal för att skrika "I love you!".

Och ja, jag är så där pirrig nu. Och undrar om det finns någon liiiiten möjlighet för mig att bräda Fru Patti. Om man ändå vore 30 år äldre... Mitt resesällskap gick och yrade nåt om att Zlatan skulle vara så snygg och sexig - ursäkta, såg hon inte BRUCE igår?!

Ja ja, sambon är rätt okej, han också.

Men för att återgå till någon slags recension av konserten. Lågvattenmärkena var Queen of the Supermarket och de två paren framför mig som helt plötsligt - mitt i Thunder Road (som var en av absoluta höjdpunkterna på konserten!) - upptäckte en fallskärmshoppare och dog av fascination över denna. Det skulle knäppas kort och ojas och pekas i evigheter (och alltså skymde de min sikt), tills jag ville sparka dem på smalbenen och påpeka att en viss Herr Springsteen faktiskt stod på scenen där framme. Och möjligtvis är liiiite mer spännande än en fallskärmshoppare. Ett annat lågvattenmärke är alla kissare som sprang fram och tillbaka, fram och tillbaka och distraherade mig. Varför man dricker öl på en konsert är en stor gåta för mig. Vet man inte att man blir kissnödig då? Och att köerna är megalånga till toaletterna? Och att man då missar en massa spännande saker som händer på scenen? Skulle aldrig falla mig in att frivilligt avvika från en Bruce-konsert för att gå och kissa!

Lärde mig dessutom att jag visst kan gå på konsert alldeles ensam. Kom bort ifrån mitt sällskap och tillbringade således hela konserten med okända kompisar. Vilket spelade ingen som helst roll! Hade skitkul!

Nu dröjer det väl ett tag innan man får se honom igen, och med allra största sannolikhet var det nog sista gången man fick se E Street Band. Så jag är himla glad över att jag fick tag på biljetter denna gång. Dock lite ledsen över att jag inte ska gå imorgon. Bruce är alltid allra bäst sista kvällen. Nåja. Snart har jag väl brädat Patti och då får jag ju lyssna och se honom hela tiden.