Förra veckan var inte min vecka. Alls. Ettåringen matvägrade som värst. Jag blev jagad av en ekorre, modell bebis (helt sant - först var den söt, sen blev den lite mindre söt, och till sist skräckinjagande - och jag sprang som om mitt liv hängde på det, med ekorren efter mig). Skiten på av en fågel (varpå jag skrek som en besatt och en hel bussväntande familj fick sig ett gott skratt - varsågod). Och så matvägrade Ettåringen.
Sa jag förresten att Ettåringen matvägrade? Jag var nära att läggas in på psyke, kan meddelas.
(Alldeles nyss grät Ettåringen för att hon inte fick se bilden på sig själv och storebror Treåringen när de pussas [skrivbordsbild på datorn], och Treåringen satte sig bredvid, la armen om henne och sa "inga tårar, Ellen". De är för söta!)
Hursomhelst.
Igår började Ettåringen äta igen! Tyvärr med resultatet Fullkorn Overload, så hon har bajjat som om hon hade betalt för det. Orutinerade föräldrar. Men nu motas det bort med majsvälling och risgröt. Bajjmagen alltså. Så kanske kan det här bli en bättre vecka för mig? Jag har dock inte undersökt hur mitt förhållande till de vilda djuren förhåller sig denna vecka. Så jag återkommer om det.
2 kommentarer:
Tack för idag! Har du provat att ge Ellen fil, hon kanske vill ha kall mat? // Jessica
Tack själv! :-)
Vet du vad? Nu på eftermiddagen åt hon utan några som helst problem! :-o Och då fick hon nyaste Vi Föräldrar att "läsa" under tiden. ;-) Ibland går det bra och ibland mindre bra. Men bara det går bra ibland slipper jag nog psyket... ;-)Fast för att svara på din fråga - hon har smakat fil, och gillar det så där. Men idag bad Hugo om youghurt så vi ska köpa hem det - kanske det faller fröken mer i smaken.
Skicka en kommentar