Katastrofalt

Ja, så länge sen är det jag skrev. Katastrofalt länge sedan. Jag skyller på... saker.

Jag har bland annat varit till Sundsvall med jobbet. Planeringsdagar hette det, men var väl i stort sett som vilken konferensresa som helst. Lite "jobb" (iofs riktigt intressant för mig som ju varit frånvarande i en evighet) och lite "underhållning". Det senare bestod av spa:ande (inklusive massage = himmelriket på jorden!), middag, musiktävling och lite öl- och vindrickande.

Och jag ska inte älta min brist på sömn, för det har jag redan gjort för varenda varelse med öron (och ögon). Så majoriteten vet redan hur synd det var om mig då. Om inte annat så förstår ni kanske av detta meningsfulla stycke.

Arbetsdag idag. Och vet ni - jag hade totalt glömt bort det! Nu har jag iofs blandat hejvilt vad gäller vilka veckodagar jag arbetar, så det är väl visserligen lite förståeligt med tanke på det. Men jag hade inte en endaste tanke på att jag faktiskt ska jobba överhuvudtaget denna vecka. Det kom jag på imorse, när Ellen väckte mig. Så det var ju en himla tur att hon vaknade runt sexsnåret.

Jag har klarat mig relativt bra denna föräldraledighet-i-kombination-med-jobb-sväng från att känna det som att jobbet inkräktar på min "ledighet" och att jag enbart går till jobbet för att leka vuxen. För jag har faktiskt rätt kul på jobbet nu, och trivs (känns aningens konstigt att säga, men så är det!). Men imorse kändes det precis så där som förra föräldraledighet-i-kombination-med-jobb-svängen! Att jag bara skulle gå hit för syns skull, sitta och knappa på tangentbordet och se viktig ut av ingen anledning alls. Lite trist. Men jag tror att jag har lyckats rycka upp mig hyfsat.

Förutom att jag sitter och skriver det här just nu då. Men det anser jag mig ha rätt till iom att jag inte tar några fikaraster på jobbet. Folkskygg som jag blir här. Det här är min fikarast! Utan fika.

Nog om detta.

Jag vill berätta roliga saker om mina barn. Men faktum är att jag är så T R Ö T T, att min hjärna helt har lagt av. Jag har inget minne längre. Tyvärr. Mina barn gör och säger en hel del roliga saker. Dessvärre kan jag inte berätta om dem för er. Lite synd för det skulle ju göra att den här bloggen hade lite av en röd tråd. Den röda tråden just nu är att det inte finns någon röd tråd. Förvänta er allt och ingenting, med andra ord. Och ingenting är ju exakt det ni har fått den senaste tiden. Ska försöka skärpa mig, I promise!

Nu stundar lunch!