jag träffade honom. Jag har av-brucifierat honom. Genom att börja gilla Bruce själv. Knasigt.Jag, som upptäckte denna underbara karls storhet alldeles för sent i livet, måste ju passa på att gå på varenda "liten" konsert jag kan - jag som har missat så mycket! Han är ju, trots allt, ett år yngre än min pappa - visserligen liiiite mer vältränad, men ändock gubbe (sorry, pappsen!). Vem vet hur länge till han orkar?
Denna gång har vi ståplatser. Lycka till, pygmétanten... Nåja, öronen fungerar ju även om inte benen är alltför långa, så det blir nog bra. Men det är ju inte direkt att tänka på att tränga sig fram till scenen. Som jag egentligen skulle vilja, fjortis som jag är.
Just nu ljuder Nebraska-skivan i högtalarna. Bästa skivan i världshistorien, om du frågar mig. Bruce när han är som bäst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar