Ljuvlig stämma... och mindre ljuvlig stämma

Är det svårt att läsa i bloggen nu när jag ändrade färgerna? På jobbet (harkel, harkel...) ser jag jättebra, men hemma på bärbara datorn var det jättesvårt. Synd. Måste väl pilla lite på det där. En annan gång.

Idag är jag ensam på rummet på jobbet, så jag passar på att poppa hejvilt. Jag gillar ju att lyssna på musik när jag jobbar - det var jag lite känd för förr i tiden, här på jobbet. Även om andra också lyssnade på musik, så lyssnade väl jag lite högre kanske. Men jag tänker så mycket bättre då, och blir inte distraherad av en massa korridorssnack och -spring. Det fanns ju dock de som störde sig nå enormt på att man kunde höra genom min dörr att jag lyssnade på musik därinne. Även om de inte hörde själva musiken eller att den ens överröstade den minsta lilla fnysning där utanför. Men klagas skulle det ju. Naturligtvis. Värst var det ju om jag spelade något så fruktansvärt som hårdrock. Så kände man sig inte ung innan så kunde man ju dra av några år då...

Hursomhaver. Idag lyssnar jag inte på hårdrock. Just nu lyssnar jag faktiskt på - håll i er! - Bruce. Men tidigare idag njöt jag till fullo av Oh Laura. Jag älskar sångerskans röst! Man vill bara ha mer av den. Typ som väckarklocka, eller som bokuppläsare, eller som ersättningsröst åt Ellen när hon är på tjuthumör, eller varför inte ersättningsröst åt mig själv? Tänk om man hade sån där ljuvlig stämma!

Ja ja. Nu har jag inte det. Jag fick den här "konstiga" stämman. Ja, i min ungdom var det en kille som jag ringde till, som hade som enda kommentar efter vårt samtal "vad konstig röst hon har!" (till sin kompis). Och det fick ju jag höra. Varför minns man sånt? I evigheters evigheter! Jag skiter väl i den där killen. Han var skitäcklig dessutom, och ful! Ha! Men likväl...

Avslutar med en textsnutt - Oh Laura - Friend like me:
If I feel like a loser
If I lock myself out
If I lost all my money
Would you close the door when I need someone to talk to
When I'm drunk at the bar, when I fear it's all over
I would turn to you

When you're dead broke you don't ask for money
On a sunday you dont talk to God
Cause you're too damn proud to reach out when you need it
But someday you will need a friend
You will need a friend like me

If you feel like a loser
If you lock yourself out
If you lost all your money
Would you turn to me?

Eller nej, det blev inte avslutet. Det här var mitt största nöje en gång i tiden. Att lyssna på musik, lära mig texter, analysera texter och bara... gotta mig i musiken. Nu blir det ju aldrig tid till sånt! Vad jag saknar det, känner jag nu. Perfekt sysselsättning då man inte orkar tänka, bara stänga av och lyssna... Vara riktig nörd. Sånt gillar jag. Oh well... Någongång ska jag väl få tid. När jag blir pensionär eller nåt.

Nu ska jag sluta vara nostalgisk och sentimental.
Punkt.