När man är trött och lite småstressad är det lätt att det flyger saker ur munnen på en som lät mycket bättre i huvudet, än ute i luften. När jag pratar med småttingarna är det ju bara jag själv som inser avsaknaden av logik i mina uttalanden. Även om Hugo kan se lite förvirrad ut mellan varven. Imorse var det dock stora sonen som fick denna schyssta uppmaning (sagd med ganska stor portion av irritation från modern):
"Men sluta prata med munnen öppen!"
Tur att man har en humoristisk son, så att man kan skratta lite åt sina uppfostringsslirningar...
1 kommentar:
Hahaha!!
Skicka en kommentar